Är det detta jag kallar problem lösning? Är det detta som jag envisas med att gång på gång utnyttja och tänja gränserna till max?
Jag flyr, jag flyr långt. Jag gräver mig själv min egen grav genom att hela tiden förneka saker som uppstår.
Jag kommer med dåliga ursäkter till omvärlden men mest till mig själv varför saker är som dom är.
Alltid nått nytt påfund. Klädstil, skor, intressen. Senaste påfundet va lugg. Jag trivs jätte bra med mig själv i lugg jag är jätte fin. Jag tycker om att spegla mig och det höjer min självkänsla. Jag ler, jag skrattar och jag tycker att jag är snygg.
Det ända jag egentligen gör är att gömmer mig bakom luggen och använder den som skydd mot allt det jobbiga och tråkiga runt i kring.
Jag vet inte hur man tar itu med ett problem, jag flyr hela tiden. Just nu är det små saker men vad kommer jag börja ta mig till när en ny frisyr eller ett par nya skor inte längre fungerar?
Hur ska jag döva min dåliga självkänsla i framtiden? Jag kan inte ta itu med problemen jag vet helt enkelt inte hur man gör!!?
Hur ska jag kunna hitta en väg att vandra där jag är trygg med mig själv på riktigt. Jag kan inte bygga tillfälliga broar hela tiden. Jag måste börja från scratch och bygga en stabil grund som verkligen bär min vikt. Så jag långsamt kan gå över den och njuta av vad bron jag byggt har att erbjuda. Istället för att springa över så fort mina ben bara bär utan att titta på omvärlden.
Jag har önskat sen jag va liten att saker vore enkelt, men väldigt snabbt insåg jag att något som magi inte existerar. Men istället för att skapa min egen magi har jag åkt snålskjuss igenom allting med enkla tillfälliga lösningar.
Hur ska omvärlden kunna acceptera mig för den jag är när jag själv inte gör det ?
Jag har tvivlat och i frågasatt allting runt omkring mig när det känns som att det borde finnas en gräns för hur mycket en människa får stå ut med innan det räcker, innan det är nog ! Men jag skapar min egen omvärld och är min egen högre makt.
Jag väljer själv mina fajter och sätter själv gränserna för hur jag vill att mitt liv ska se ut och levas.
Hur ska jag kunna lära mig att fullt ut vara jag utan skyddsnät och utan räddsla för vad jag kommer stöta på? Hur ska jag kunna lära mig att se skyltarna som visar mig rätt väg.
Hur ska jag lära mig självinsikt? Eller är det jag precis lärt mig ?.....
Jag flyr, jag flyr långt. Jag gräver mig själv min egen grav genom att hela tiden förneka saker som uppstår.
Jag kommer med dåliga ursäkter till omvärlden men mest till mig själv varför saker är som dom är.
Alltid nått nytt påfund. Klädstil, skor, intressen. Senaste påfundet va lugg. Jag trivs jätte bra med mig själv i lugg jag är jätte fin. Jag tycker om att spegla mig och det höjer min självkänsla. Jag ler, jag skrattar och jag tycker att jag är snygg.
Det ända jag egentligen gör är att gömmer mig bakom luggen och använder den som skydd mot allt det jobbiga och tråkiga runt i kring.
Jag vet inte hur man tar itu med ett problem, jag flyr hela tiden. Just nu är det små saker men vad kommer jag börja ta mig till när en ny frisyr eller ett par nya skor inte längre fungerar?
Hur ska jag döva min dåliga självkänsla i framtiden? Jag kan inte ta itu med problemen jag vet helt enkelt inte hur man gör!!?
Hur ska jag kunna hitta en väg att vandra där jag är trygg med mig själv på riktigt. Jag kan inte bygga tillfälliga broar hela tiden. Jag måste börja från scratch och bygga en stabil grund som verkligen bär min vikt. Så jag långsamt kan gå över den och njuta av vad bron jag byggt har att erbjuda. Istället för att springa över så fort mina ben bara bär utan att titta på omvärlden.
Jag har önskat sen jag va liten att saker vore enkelt, men väldigt snabbt insåg jag att något som magi inte existerar. Men istället för att skapa min egen magi har jag åkt snålskjuss igenom allting med enkla tillfälliga lösningar.
Hur ska omvärlden kunna acceptera mig för den jag är när jag själv inte gör det ?
Jag har tvivlat och i frågasatt allting runt omkring mig när det känns som att det borde finnas en gräns för hur mycket en människa får stå ut med innan det räcker, innan det är nog ! Men jag skapar min egen omvärld och är min egen högre makt.
Jag väljer själv mina fajter och sätter själv gränserna för hur jag vill att mitt liv ska se ut och levas.
Hur ska jag kunna lära mig att fullt ut vara jag utan skyddsnät och utan räddsla för vad jag kommer stöta på? Hur ska jag kunna lära mig att se skyltarna som visar mig rätt väg.
Hur ska jag lära mig självinsikt? Eller är det jag precis lärt mig ?.....
