Tiden bara springer iväg, helt plötsligt är det slutet på oktober redan.
Nya jobbet, nya vänner
I juni började jag jobba på hemtjänst på tyresö. Så jag tillbringar mina dagar i en ljusblå pikétröja och hjälper andra att få vardagen att fungera.
Visst är det ett givande jobb och jag har fantastiska arbetskamrater. Bland annat har jag träffat Aline igenom jobbet. En helt underbar fantastisk människa. En sprallig tjej från göteborg, med ett hjärta av guld och med sin härliga, dock ibland obegripliga dialekt sprider hon lycka i min vardag.
Även om det är ett jobb jag inte kan se mig själv jobba med under en längre framtid är jag däremot glad för vad det har gett mig, både i form av nya vänner och nya erfarenheter.
Sommaren som gick
Nästan hela sommaren tillbringade jag med att jobba. Men den hade sina ljusa stunder. Bland annat har jag tillbringat mycket tid uppe på Väddö tillsammans med Christian och hans familj.
Jag har fått uppeleva något jag saknat, nämligen bott i en husvagn som jag och Christian har fått tagit över på deras tomt.
Något annat som är helt underbart med att vara på Väddö och anledningen till att jag och Ch träffades är att familjen Sandberg/Malmberg/Skarin har landställe där. Så jag har även fått tillbringa några härliga sommarstunder med Malin, barnen och Molly.
Ett underbart återseende
Det blev även ett kärt återseende av både Arvika, festivalen och "Blidö-pojkarna" när jag och Sandra gav oss iväg andra året i rad till Arvika Festivalen.
Mycket regn, mycket lera, mycket bra musik och en fantastisk festival ett år till.
Sen såklart har jag även hunnit med mitt eget landställe lite också. Några svängar ut till Ekskogen till familjen och katterna blev det såklart.
Sen började sommaren lida mot sitt slut och den sista augusti tömde vi mitt Shurgard förråd, skickade ett brev till adressändring och hoppsan blev jag Lidingötjej på riktigt.
Så nu mera bor jag och alla mina saker på heltid ute på Lidingö. Visst känns det bra att jag varit sambo det senaste månaderna jag trivs otroligt bra, både med Ch och med att dela livet med honom.
De enda jag kan sakna med att bo själv är garderobsutrymme.
Men men, några par skor kan faktiskt bo i källaren för att jag ska få dela säng med min kärlek varje kväll.
Sen blev det höst och dagarna, veckorna och månaderna har rullat på exakt likadana. Så nu sitter jag här en torsdagkväll nyss hemkommen från jobbet och insåg att efter ha stirrat på markören en bra stund har jag nu äntligen knopat ihop ett nytt blogg inlägg.
Dags att krypa ner brevid sambon.
Kommentera