Betzén

Jag vet inte riktigt hur många gånger jag har öppnat ett nytt inlägg, stirrat på strecket stå där och blinka och sen stängt ner. Jag har på senaste tiden haft så mycket tankar att jag inte ens vet vart jag ska börja faktiskt. Min kropp sa till mig tillslut att jag jobbade alldeles för mycket, så nu vet jag hur det känns att vara sjukskriven. Helt ärligt, riktigt jävla långtråkigt faktiskt. Jag har under kvällen suttit och ritat. Vilket för mig va en uppenbarelse, jag börjar bli mig själv igen. Jag hade ro i kroppen att bara sitta och kladda. Så den här väldigt långtråkiga tiden har nog varit värt det. Jag har även börjat fundera mycket på framtiden, jag har alltid haft så klart för mig vad jag vill med mitt liv, helt plötsligt känns de så suddigt. Så avlägset, precis som att min omgivning vill tala om för mig att sluta planera och börja leva i nuet. Jag har en fantastisk förmåga, att leva så långt fram i tiden hela tiden att jag glömmer bort det som händer nu. Att varje dag, varje andetag och ny soluppgång faktiskt är livet. Även om man vill grunda för att de ska vara lika fantastiskt om 1 år och om 10 år måste man någonstans börja njuta av det man har nu. För helt ärligt, de är inte helt fel att sitta på golvet i mjukiskläder en söndag,blogga och lyssna på musik. Lite tända ljus och dra upp dragkedjan en bit till för att de är kallt.