Att finna sig själv är ofta en svår väg att vandra. Mycket svett, tårar och många timmar i sin ensamhet krävs ofta innan man hittar ett sätt att andas lugn för att jag är jag.
Man ändrar sitt sätt att leva och helt plötsligt står man innför en fasansfull sanning, vem är jag utan allt det runt ikring som alltid funnits där.
Emellan åt ifrågasätter man sig själv och undrar varför man bestämmer sig för att ändra sitt liv, man får för sig att det va ju faktiskt jag varför ska jag plocka bort det som är jag?
Men den underbara sanningen i det hela är att det är inte omständigheterna som gör vem du är, det är den du är som skapar omständigheterna.
Så länge man inte fullt ut kan skratta och le åt världen och sig själv och känna en djup tillfredställelse i sitt liv så är det omständigheterna som har skapat dig och inte du som skapat omständigheterna.
Att hålla ut när det känns som svårast är du den största biten på väg till att leva det liv du har skapat som får dig att må bäst i dig själv. Vilket i sin tur leder till att allt det andra faller på plats utan att du behöver fundera på vart pusselbitarna ska ligga.
Alla måste vi ge oss själva tiden till att finna oss i den omtumlande världen utanför vår kropp. Vem är jag?
Du är precis som du ska vara om du ger dig själv tiden att hitta JAG. Det kommer automatiskt om du låter dig själv bara vara lugn med att vem jag än är så är jag precis som jag ska vara och jag är perfekt precis som jag är.
Ger du någon annan ett råd ger du dig själv det oftast samtidigt undermedvetet, så tro aldrig att det inte finns någon som känner vad du känner.
Stå på dig och tro på dig själv och din inre styrka.
Kommentera