Jag uppskattar verkligen allting ni gör för mig, det betyder så enormt mycket.
Och jag försöker verkligen kämpa, men just nu är det tungt att ens klä på sig på morgonen. Jag är inte superwomen, och alla vet väl hur det är när det känns som att allting går emot en om man måste fortsätta pusha för att komma någonstans.
Det känns som att jag har en betong vägg som trycker mot mig och jag måste konstant trycka emot med all min styrka för att inte bli krossad.
Om jag för en sekund andas eller slappnar av blir jag mos.
Min situation tär på krafterna, jag kämpar för mitt jobb här, och jag kämpar framför allt för er just nu för allting ni gör för mig.
Och ofta blir det precis så som man inte får göra. Jag ringer och ringer och får nej efter nej. När det händer känns det som jag sviker er vilket gör det ännu tyngre att yttligare en gång lyfta luren för jag vill verkligen inte göra er besvikna! Då blir det lätt att jag låter bli och istället sysselsätter mig med annat typ som idag när jag plockat ihop massa företag för Falun.
Jag vill vara positiv och glad och ge mitt allt, men det är tungt fruktansvärt tungt. Sen kommer jag hem och ska vara positiv och glad där, för ni vet väl hur det är? Man kan inte ta ut allting på familj och vänner utan måste ändå försöka vara glad hemma också!
Att alltid hålla humöret uppe när det är så här är fruktansvärt svårt. Precis som Jimmy sa är det bara att vrida upp smilbanden och fortsätta men det blir förmycket, och då blir det som igår att jag sätter mig ner och bara gråter! Jag kan inte vara mega kvinna och orka allting!
Jag sitter ovetande i ingenmansland, men jag vill verkligen det här annars skulle jag inte vara här! Varje dag är en kamp och lyssna på er och se er arbeta lyfter min motivation! Jag kommer kämpa in i det sista för det här, och jag försöker att ge mitt allt, men imellanåt är mitt allt inte så mycket att hurra för. Jag hoppas att ni kan ha förståelse för att jag verkligen verkligen kämpar men vissa stunder blir det för mycket för kropp och huvud att ta!
Jag vill bara kunna andas snart igen!
Kommentera