När livet för en på oväntade vägar och man själv inte hinner bromsa, finns de inget bättre tillfälle att bara flyta med. Håll kursen själv men försök inte hejda din egen framfart.
De är en lyx att få en knuff i rätt riktining även om man för tillfället tror att de är fel väg. Ju mer man kämpar emot att bromsa, bromsa in livet desstu mer fart kommer man att få.
Du och ditt liv finns och levs av en mening, ödet har sina idéer och tankar för dig och kommer alltid försöka pusha dig åt de hållet.
När man väljer fel vägar inser man tillslut att man kommit till en återvändsgränd utan möjlighet att vända. Försök inte ens vända knalla vidare rakt ut i det okända så kommer man så småningom att hitta vägen igen.
De okända är läskigt, tungt, kämpigt och de är absolut ingen rak fin väg att ta sig fram på. Natten kommer falla och de kommer bli kallt och mörkt.
Men så småningom kommer solen att gå upp igen, värmen kommer omsluta en. Man kisar mot solen och slukar varje liten solstråle som träffar en i ansiktet.
Vinden börjar blåsa varm och det som var mörkt, okänt och läskigt är så vackert i soluppgången. När man minst anar de kommer man att se sin väg igen för att kunna fortsätta vandra i solen och njuta av sin långa färd.
De är en lyx att få en knuff i rätt riktining även om man för tillfället tror att de är fel väg. Ju mer man kämpar emot att bromsa, bromsa in livet desstu mer fart kommer man att få.
Du och ditt liv finns och levs av en mening, ödet har sina idéer och tankar för dig och kommer alltid försöka pusha dig åt de hållet.
När man väljer fel vägar inser man tillslut att man kommit till en återvändsgränd utan möjlighet att vända. Försök inte ens vända knalla vidare rakt ut i det okända så kommer man så småningom att hitta vägen igen.
De okända är läskigt, tungt, kämpigt och de är absolut ingen rak fin väg att ta sig fram på. Natten kommer falla och de kommer bli kallt och mörkt.
Men så småningom kommer solen att gå upp igen, värmen kommer omsluta en. Man kisar mot solen och slukar varje liten solstråle som träffar en i ansiktet.
Vinden börjar blåsa varm och det som var mörkt, okänt och läskigt är så vackert i soluppgången. När man minst anar de kommer man att se sin väg igen för att kunna fortsätta vandra i solen och njuta av sin långa färd.
Kommentera